Hallwylska
När frågan om besökstips i Stockholm slängdes ut på instagram kom tips från flera håll om Hallwylska. Även om tipsen var sammstämmiga klev jag helt utan förväntningar innanför den maffiga porten belägen bredvid Berzelii park och gick vidare in i butiken för att boka guidning i huset. Planerar du ett besök hit så boka för allt i världen in guide! Att få se rum som annars är stängda och få livet som levts där berättat för sig ger upplevelsen så mycket mer djup, lite som att man får lära känna Wilhelmina von Hallwyl och hennes familj. Wilhelmina som guiden berättade inte ville bli förskönad när hon porträtterades utan tyckte att hennes mustach skulle synas, Wilhelmina som var en riktig samlare och köpte både vapen och bronsspeglar, Wilhemlina som reste långväga med en bebis på 8 veckor även om omgivningen tyckte det var dårskap. Visst får man en känsla av att hon var något av dåtidens feminist?
Tavlor var några av de föremål Wilhelmina samlade på. Många av verken är målade av Holländska konstnärer.
Arkitekt Isak Gustaf Clason fick uppdraget att rita huset och budgeten var obegränsad. Byggnationerna påbörjades 1893 och huset stod klart 1898.
När vi kliver in i detta rummet säger guiden "allt som ser ut som guld ÄR guld. Att spara på krutet var inte något för det mycket förmögna paret.
På ovanvåningen finns också ett rum för gymnastik och ett rum för bowling
När man bowlade satt en av de anställda männen längst bort i rummet och ställde upp "käglorna" och rullade tillbaka kloten. Att ha Hallwylska som arbetsplats var en lyckoträff då det både var bra betalt, man fick en extra månadslön till jul och maten som bjöds på var av bästa sort. Man tog väl hand om sina anstälda, och till vardags hade man 10 anställda, vankades det festligheter anställde man tillfälligt fler.
Kristallkronor råder det ingen brist på, och när huset byggdes vad det mycket modernt för sin tid med indragen el och varmt vatten i husets alla delar.
Detaljarbetet på många ställen är något få hantverkare från idag skulle klara av. Att endast det bästa var gott nog råder det inga tvivel om.
Även om tjänstedelen av bostaden är något enklare har det inte snålats här heller, och när det moderna värmesystemet inte riktigt fungerade som det var tänkt fick även pigkammaren en kakelugn.
Här kan man nästan bli lite förvirrad. Badrummet med sina stora marmorplattor kunde lika gärna vara något som visades i senaste residence magazine.
Och även om köket såklart saknar många moderniteter så är uttrycket väldigt likt det som på många ställen framhävs idag.
Personalens matplats i anslutning till köket skulle kunna vara vilken hyllad restaurang som helst.
Och till sist ännu en köksbild. Kökets andra plats för disk har tre kranar, en för varmt vatten, en för kallt vatten och en för regnvatten som samlats in på taket. Kanske har vi lite att lära från sekelskiftets arkitekter?